Mossvikenfruar

Recenserad första gången 050805

Jag gillar Emma Hamberg. Hon är, som jag läste någonstans, fjortisarnas beskyddare och hon är bra på det. Hennes ungdomsböcker om kärlek är härliga, hade verkligen uppskattat dem när jag var fjorton. Hon hade dessutom den goda smaken att ställa kravet att Vecko Revyn skulle dra sig ur Fröken Sverige tävlingen (som inte alls handlar om utseende, ooooh nej!!!) för att hon skulle acceptera jobbet som chefredaktör. Emma rules med andra ord. Och jag blev nyfiken på den här hennes vuxenboksdebut. "Mossvikenfruar; chansen" får man nog placera i facket feel-good på svenska liksom. Den är väldigt lättläs (jag läste ut den på ett par timmar), enkelt skriven och klart förutsägbar. Men är ändå okej för den är skriven med charm och medvetet hög igen-kännings-faktor.

Boken handlar om Anki som bor i lilla Mossviken i Västergötland, är gift med Peter, jobbar på Lindex och tycker att livet är helt ok. De har varit tillsammans sedan i nian, har just flyttat in i sitt nybyggda hus som de valt själva ur en katalog och bestämt sig för att försöka skaffa barn. Vad gör det då att Peter inte är så romantisk att han ringer in till Lugna favoriter och önskar en låt till henne?När Peter åker bort en helg för att fiska med grannen Mats åker Anki med Mats tuffa fru Linda på spa och förfasar sig över att Linda försöker övertala henne att skaffa en massage-stav. Sådant behöver minsann inte hon, hennes och Peters sex är ju hur bra som helst. Eller i alla fall helt ok.Men så strax efter fisk/spa helgen lämnar Anki in en film som hon hittar i Peters jacka på framkallning och när hon hämtar ut bilderna har hon plötsligt, helt oväntat, bildbevis på att både Mats och Peter var otroga på fiskeresan. Anki bryter samman men Linda tvingar henne att ta sig samman och tillsammans drar de till Stockholms storstad för att börja ett nytt liv...

Jodå, vi har hört den förr. Men jag tyckte ändå den är läsbar. Mest för att Emma är bra på att skriva precis som man tänker. Och för att hon är så himla vardaglig. Det finns folk som inte gillar att läsa om vardag men jag tycker om det. Bäst på vardag tycker jag den irländska författaren Maeve Binchy är. Hennes tegelstens romaner läser jag på ett kick och de är aldrig (i alla fall väldigt sällan) sliskiga eller långtråkiga utan helt enkelt intressant skrivna om olika människors vardag.I Sverige tycker jag att Kajsa Ingemarsson är bäst på detta, har skrivit det tidigare här, att jag blev, trots fördomar, positivt överraskad av hennes böcker. Men Emma Hamberg får också klart godkänt. Extra roligt är det att hon driver med Jackie Collins böcker Hollywoodfruar och Chansen och som sagt, hon är bra på det där med ironi. Läs som tidsfördriv utan några förväntningar alltså.