O.S.A

Recenserad första gången 050805

En som däremot inte verkar veta innebörden av ordet ironi är Denise Rudberg som oxå skriver feel-good-böcker men där Binchy, Ingemarsson och Hamberg lyckas få vanliga människo-öden intressanta och läsvärda så försöker Denise sig på en genv äg; hon skriver om svinrika människor. Denise tror att hon är Sveriges svar på Jackie Collins och ingen verkar ha upplyst henne om att hon har fel. Jag vet inget om Denise. Kanske är det så här hon lever/har levt. Jag vet egentligen inte varför jag läser den här boken, "O.S.A" ens. Troligen av ren nyfikenhet, tjejen har ju ändå lyckats få ut flera böcker i pocket trots att varken jag, eller nån annan jag vet någonsin läst en bra recension om henne. Denise skriver också om vardag men om svinrika människor i Stockholm. Folk som heter von det ena och det andra, som tycker att 7000 kr är rimligt för en kofta för den är ju av rätt märke, folk som partajar på stureplan, snortar kokain, syns i Se och hör och åker taxi över allt. Som sagt, det är kanske Denises egen värld hon beskriver och det kanske finns folk som tycker det är bra men jag tycker bara det är blähä. Det är dåligt skrivet, stereotypt, trist detaljerat bitvis och det känns allt annat än äkta. Men jag antar att Denise kan hävda att det vet vi vanliga, dödliga inget om.
Och precis, det är min poäng exakt!!! Ska man skriva böcker av den här typen måste man skriva om saker som berör folk! Saker som folk känner igen. Få människor är väl så klumpig och nojjig som Bridget Jones men ändå kan miljontals singeltjejer världen över känna igen sig i henne. Ingenting i boken O.S.A känner jag ingen. Ingenting berör. Allt är bara patetiskt. Och det är ett mysterium för mig vem det är som köper hennes böcker.

Handlingen: Eva von Dies är så klart ung, vacker och jätterik. Hon har jobbat för mycket över typ hela världen och brutit samman så hon reser till Verbier för att vila upp sig tillsammans med sin lika rika kusin Johan, som så klart är värsta playboyen, och Johans bästa kompis, den rike godsägar sonen Axel som är gift fast olyckligt gift, så klart, fast i ett typ arrangerat överklass äktenskap. Axel och Eva, som strulat under uppväxten, inleder ett förhållande och han säger att det är henne han vill vara med, inte kalla, tråkiga Henrietta. Man får beskrivningar om det lyxiga huset de hyr för 15 500 scweizerfranc, hushållerskan, alla dyra drinkar och annat krafs. Hoppsan, lilla Eva har glömt skidkläderna men shoppar nya bara så där. Självklart lämnar inte Axel sin fru och plötsligt har det gått fem år. Eva är toppadvokat, syns i skvallertidningarna, partajar jämt, tar mycket kokain och därför har hon blivit så mager, fast hon är ändå skitsnygg, ser ut som Heidi Klum. Och så har hon sex med rika killar. Hon till och med förlovar sig med en. Men så en kväll blir hon tagen i en poliskontroll och oj, javisst är hon både alkis och knarkare, stackars rika flicka men hon tar genast sitt ansvar och inser att detta är vändningen i hennes liv. Hon flyr ner till skåne, rakt i armarna på sin gamla barnsköterska och stannar där i tre månader utan att känna det minsta sug eller abstinens. Barnsköterskan är pank så Eva kommer på att hon kan anställa henne som trädgårsmästare och ge henne grindstugan (läs hus så klart) som tillhör hennes enorma föräldrarhem som hon ärvt men undvikit. Nu ska hon bo där!Barnsköterskan bjuder dit Axel som nu är lös och ledig, Eva får panik, tänker snorta kokain men inser så mycket hon har att förlora. Eva och Axel pratar ut, hon faller i hans armar och allt är rosenrött...
Så där jag, då har jag besparat er den boken. Om ni vill läsa om löjligt rika människor, läs Jackie Collins. Om ni vill läsa om drogavvänjning läs Marian Keyes "En oväntad semester". Men undvik Denise Rudberg för allt i världen.