fredag 28 november 2008
Stressigt
Ohyggligt mycket här hemma nu men jag är snart tillbaka med mer boktips, gamla och nya. Under tiden kan ni ju roa er med att läsa ett litet utdrag ur Monica Antonssons bok (se nedan) här.
tisdag 25 november 2008
Besatt
Ja, jag erkänner, jag är lite besatt. Den senaste veckan eller så har jag klurat på detta hela tiden. Mycket känslor och tankar från många i den härbloggen (läs kommentarerna också, där finns den mesta informationen), själv väntar jag otåligt på boken för att se hur mycket av mina teorier som stämmer. Självklart kommer jag att recensera den här.
söndag 16 november 2008
I vår Herres hage
Recenserad första gången 050810
Boktips blir det idag oxå minsann. Ni får bara inte missa James Herriots underbara bokserie om hans tid som praktiserande veterinär på den engelska landsbygden på 1930-40 talet. Detta är underbara böcker, charmiga, intressanta och roliga. Serien, som även har filmats för tv (tv-serien heter I vår herres hage), trycks inte på svenska längre men finns att köpa på engelska. Plus att böckerna ofta dyker upp på antikvariat och Tradera för en rätt billig peng.
I serien får vi möta James, som utexamineras 1937 då det är ont om jobb för veterinärer. Hans lycka är stor när han får jobb hos den färgstarka, smågalne Siegfried Farnon ute på den engelska landsbygden. Här träffar han Siegfrieds tokiga bror Tristan, den vackra flickan som kom att bli hans fru, de misstänksamma och orginella bönderna som tycker att han är en okunnig slyngel och så, förstås alla djuren. Alla underbara härliga djur.
Missa inte de här böckerna!!!
I serien in går
* Om dom bara kunde tala (If only they could talk)
* Alla mina fyrfota vänner (It shouldn't happen to a vet)
* Nästan bara rara djur (Let sleeping vets lie)
* I vår herres hage (vet in harness)
* Den flygande veterinären (vets might fly)
* Yorkshire i mina drömmar vet in a spin)
* Vår herres folk och fä (???)
* Hundhistorier (James Herriots dog stories)
Jag tror dessutom att Herriot skrivit en bok med katthistorier och jag upptäckte att hans son, Jim Wight, skrivit en bok om sin far som heter "Real James Herriot". James Herriot själv dog 1995.
Lääääääääääääääs!!!
Boktips blir det idag oxå minsann. Ni får bara inte missa James Herriots underbara bokserie om hans tid som praktiserande veterinär på den engelska landsbygden på 1930-40 talet. Detta är underbara böcker, charmiga, intressanta och roliga. Serien, som även har filmats för tv (tv-serien heter I vår herres hage), trycks inte på svenska längre men finns att köpa på engelska. Plus att böckerna ofta dyker upp på antikvariat och Tradera för en rätt billig peng.
I serien får vi möta James, som utexamineras 1937 då det är ont om jobb för veterinärer. Hans lycka är stor när han får jobb hos den färgstarka, smågalne Siegfried Farnon ute på den engelska landsbygden. Här träffar han Siegfrieds tokiga bror Tristan, den vackra flickan som kom att bli hans fru, de misstänksamma och orginella bönderna som tycker att han är en okunnig slyngel och så, förstås alla djuren. Alla underbara härliga djur.
Missa inte de här böckerna!!!
I serien in går
* Om dom bara kunde tala (If only they could talk)
* Alla mina fyrfota vänner (It shouldn't happen to a vet)
* Nästan bara rara djur (Let sleeping vets lie)
* I vår herres hage (vet in harness)
* Den flygande veterinären (vets might fly)
* Yorkshire i mina drömmar vet in a spin)
* Vår herres folk och fä (???)
* Hundhistorier (James Herriots dog stories)
Jag tror dessutom att Herriot skrivit en bok med katthistorier och jag upptäckte att hans son, Jim Wight, skrivit en bok om sin far som heter "Real James Herriot". James Herriot själv dog 1995.
Lääääääääääääääs!!!
Män som hatar kvinnor
Recenserad första gången 050807
Oj så fel jag hade! Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" var ju urbra! Har läst den i ett svep sedan igår med korta avbrott för svenska deltagarna i friidrotts VM.
Boken hadlar om Mikael som är juornalist på tidnngen Millenium. Han får ett tips om att den kända affärsmannen Wennerström har fuffens för sig och gör ett reportage om det. Storyn visar sig dock vara en fälla och Mikael döms för förtal till tre månaders fängelse.Medan han väntar på att få avtjäna sitt straff kontaktas han av en annan, numera pensionerad affärsman; Henrik Vanger som vill att han ska försöka lösa gåtan med hans brorsdotter Harriet som troligen blev mördad på sextiotalet. Hon försvann spårlöst en dag efter att ha bett Henrik att få prata om något och Henrik har stor anledning att tro att någon i den stora familjen tog livet av henne.Mikael är först tveksam men när Henrik Vanger inte bara erbjuder honom en stor summa pengar utan även bevis som kan hjälpa honom fälla Wennerström och bevisa sin oskuld går han med på att göra ett försök. Och innan han vet ordet av är han indragen i en mycket obehaglig historia...
Läs!
Oj så fel jag hade! Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" var ju urbra! Har läst den i ett svep sedan igår med korta avbrott för svenska deltagarna i friidrotts VM.
Boken hadlar om Mikael som är juornalist på tidnngen Millenium. Han får ett tips om att den kända affärsmannen Wennerström har fuffens för sig och gör ett reportage om det. Storyn visar sig dock vara en fälla och Mikael döms för förtal till tre månaders fängelse.Medan han väntar på att få avtjäna sitt straff kontaktas han av en annan, numera pensionerad affärsman; Henrik Vanger som vill att han ska försöka lösa gåtan med hans brorsdotter Harriet som troligen blev mördad på sextiotalet. Hon försvann spårlöst en dag efter att ha bett Henrik att få prata om något och Henrik har stor anledning att tro att någon i den stora familjen tog livet av henne.Mikael är först tveksam men när Henrik Vanger inte bara erbjuder honom en stor summa pengar utan även bevis som kan hjälpa honom fälla Wennerström och bevisa sin oskuld går han med på att göra ett försök. Och innan han vet ordet av är han indragen i en mycket obehaglig historia...
Läs!
O.S.A
Recenserad första gången 050805
En som däremot inte verkar veta innebörden av ordet ironi är Denise Rudberg som oxå skriver feel-good-böcker men där Binchy, Ingemarsson och Hamberg lyckas få vanliga människo-öden intressanta och läsvärda så försöker Denise sig på en genv äg; hon skriver om svinrika människor. Denise tror att hon är Sveriges svar på Jackie Collins och ingen verkar ha upplyst henne om att hon har fel. Jag vet inget om Denise. Kanske är det så här hon lever/har levt. Jag vet egentligen inte varför jag läser den här boken, "O.S.A" ens. Troligen av ren nyfikenhet, tjejen har ju ändå lyckats få ut flera böcker i pocket trots att varken jag, eller nån annan jag vet någonsin läst en bra recension om henne. Denise skriver också om vardag men om svinrika människor i Stockholm. Folk som heter von det ena och det andra, som tycker att 7000 kr är rimligt för en kofta för den är ju av rätt märke, folk som partajar på stureplan, snortar kokain, syns i Se och hör och åker taxi över allt. Som sagt, det är kanske Denises egen värld hon beskriver och det kanske finns folk som tycker det är bra men jag tycker bara det är blähä. Det är dåligt skrivet, stereotypt, trist detaljerat bitvis och det känns allt annat än äkta. Men jag antar att Denise kan hävda att det vet vi vanliga, dödliga inget om.
Och precis, det är min poäng exakt!!! Ska man skriva böcker av den här typen måste man skriva om saker som berör folk! Saker som folk känner igen. Få människor är väl så klumpig och nojjig som Bridget Jones men ändå kan miljontals singeltjejer världen över känna igen sig i henne. Ingenting i boken O.S.A känner jag ingen. Ingenting berör. Allt är bara patetiskt. Och det är ett mysterium för mig vem det är som köper hennes böcker.
Handlingen: Eva von Dies är så klart ung, vacker och jätterik. Hon har jobbat för mycket över typ hela världen och brutit samman så hon reser till Verbier för att vila upp sig tillsammans med sin lika rika kusin Johan, som så klart är värsta playboyen, och Johans bästa kompis, den rike godsägar sonen Axel som är gift fast olyckligt gift, så klart, fast i ett typ arrangerat överklass äktenskap. Axel och Eva, som strulat under uppväxten, inleder ett förhållande och han säger att det är henne han vill vara med, inte kalla, tråkiga Henrietta. Man får beskrivningar om det lyxiga huset de hyr för 15 500 scweizerfranc, hushållerskan, alla dyra drinkar och annat krafs. Hoppsan, lilla Eva har glömt skidkläderna men shoppar nya bara så där. Självklart lämnar inte Axel sin fru och plötsligt har det gått fem år. Eva är toppadvokat, syns i skvallertidningarna, partajar jämt, tar mycket kokain och därför har hon blivit så mager, fast hon är ändå skitsnygg, ser ut som Heidi Klum. Och så har hon sex med rika killar. Hon till och med förlovar sig med en. Men så en kväll blir hon tagen i en poliskontroll och oj, javisst är hon både alkis och knarkare, stackars rika flicka men hon tar genast sitt ansvar och inser att detta är vändningen i hennes liv. Hon flyr ner till skåne, rakt i armarna på sin gamla barnsköterska och stannar där i tre månader utan att känna det minsta sug eller abstinens. Barnsköterskan är pank så Eva kommer på att hon kan anställa henne som trädgårsmästare och ge henne grindstugan (läs hus så klart) som tillhör hennes enorma föräldrarhem som hon ärvt men undvikit. Nu ska hon bo där!Barnsköterskan bjuder dit Axel som nu är lös och ledig, Eva får panik, tänker snorta kokain men inser så mycket hon har att förlora. Eva och Axel pratar ut, hon faller i hans armar och allt är rosenrött...
Så där jag, då har jag besparat er den boken. Om ni vill läsa om löjligt rika människor, läs Jackie Collins. Om ni vill läsa om drogavvänjning läs Marian Keyes "En oväntad semester". Men undvik Denise Rudberg för allt i världen.
En som däremot inte verkar veta innebörden av ordet ironi är Denise Rudberg som oxå skriver feel-good-böcker men där Binchy, Ingemarsson och Hamberg lyckas få vanliga människo-öden intressanta och läsvärda så försöker Denise sig på en genv äg; hon skriver om svinrika människor. Denise tror att hon är Sveriges svar på Jackie Collins och ingen verkar ha upplyst henne om att hon har fel. Jag vet inget om Denise. Kanske är det så här hon lever/har levt. Jag vet egentligen inte varför jag läser den här boken, "O.S.A" ens. Troligen av ren nyfikenhet, tjejen har ju ändå lyckats få ut flera böcker i pocket trots att varken jag, eller nån annan jag vet någonsin läst en bra recension om henne. Denise skriver också om vardag men om svinrika människor i Stockholm. Folk som heter von det ena och det andra, som tycker att 7000 kr är rimligt för en kofta för den är ju av rätt märke, folk som partajar på stureplan, snortar kokain, syns i Se och hör och åker taxi över allt. Som sagt, det är kanske Denises egen värld hon beskriver och det kanske finns folk som tycker det är bra men jag tycker bara det är blähä. Det är dåligt skrivet, stereotypt, trist detaljerat bitvis och det känns allt annat än äkta. Men jag antar att Denise kan hävda att det vet vi vanliga, dödliga inget om.
Och precis, det är min poäng exakt!!! Ska man skriva böcker av den här typen måste man skriva om saker som berör folk! Saker som folk känner igen. Få människor är väl så klumpig och nojjig som Bridget Jones men ändå kan miljontals singeltjejer världen över känna igen sig i henne. Ingenting i boken O.S.A känner jag ingen. Ingenting berör. Allt är bara patetiskt. Och det är ett mysterium för mig vem det är som köper hennes böcker.
Handlingen: Eva von Dies är så klart ung, vacker och jätterik. Hon har jobbat för mycket över typ hela världen och brutit samman så hon reser till Verbier för att vila upp sig tillsammans med sin lika rika kusin Johan, som så klart är värsta playboyen, och Johans bästa kompis, den rike godsägar sonen Axel som är gift fast olyckligt gift, så klart, fast i ett typ arrangerat överklass äktenskap. Axel och Eva, som strulat under uppväxten, inleder ett förhållande och han säger att det är henne han vill vara med, inte kalla, tråkiga Henrietta. Man får beskrivningar om det lyxiga huset de hyr för 15 500 scweizerfranc, hushållerskan, alla dyra drinkar och annat krafs. Hoppsan, lilla Eva har glömt skidkläderna men shoppar nya bara så där. Självklart lämnar inte Axel sin fru och plötsligt har det gått fem år. Eva är toppadvokat, syns i skvallertidningarna, partajar jämt, tar mycket kokain och därför har hon blivit så mager, fast hon är ändå skitsnygg, ser ut som Heidi Klum. Och så har hon sex med rika killar. Hon till och med förlovar sig med en. Men så en kväll blir hon tagen i en poliskontroll och oj, javisst är hon både alkis och knarkare, stackars rika flicka men hon tar genast sitt ansvar och inser att detta är vändningen i hennes liv. Hon flyr ner till skåne, rakt i armarna på sin gamla barnsköterska och stannar där i tre månader utan att känna det minsta sug eller abstinens. Barnsköterskan är pank så Eva kommer på att hon kan anställa henne som trädgårsmästare och ge henne grindstugan (läs hus så klart) som tillhör hennes enorma föräldrarhem som hon ärvt men undvikit. Nu ska hon bo där!Barnsköterskan bjuder dit Axel som nu är lös och ledig, Eva får panik, tänker snorta kokain men inser så mycket hon har att förlora. Eva och Axel pratar ut, hon faller i hans armar och allt är rosenrött...
Så där jag, då har jag besparat er den boken. Om ni vill läsa om löjligt rika människor, läs Jackie Collins. Om ni vill läsa om drogavvänjning läs Marian Keyes "En oväntad semester". Men undvik Denise Rudberg för allt i världen.
Mossvikenfruar
Recenserad första gången 050805
Jag gillar Emma Hamberg. Hon är, som jag läste någonstans, fjortisarnas beskyddare och hon är bra på det. Hennes ungdomsböcker om kärlek är härliga, hade verkligen uppskattat dem när jag var fjorton. Hon hade dessutom den goda smaken att ställa kravet att Vecko Revyn skulle dra sig ur Fröken Sverige tävlingen (som inte alls handlar om utseende, ooooh nej!!!) för att hon skulle acceptera jobbet som chefredaktör. Emma rules med andra ord. Och jag blev nyfiken på den här hennes vuxenboksdebut. "Mossvikenfruar; chansen" får man nog placera i facket feel-good på svenska liksom. Den är väldigt lättläs (jag läste ut den på ett par timmar), enkelt skriven och klart förutsägbar. Men är ändå okej för den är skriven med charm och medvetet hög igen-kännings-faktor.
Boken handlar om Anki som bor i lilla Mossviken i Västergötland, är gift med Peter, jobbar på Lindex och tycker att livet är helt ok. De har varit tillsammans sedan i nian, har just flyttat in i sitt nybyggda hus som de valt själva ur en katalog och bestämt sig för att försöka skaffa barn. Vad gör det då att Peter inte är så romantisk att han ringer in till Lugna favoriter och önskar en låt till henne?När Peter åker bort en helg för att fiska med grannen Mats åker Anki med Mats tuffa fru Linda på spa och förfasar sig över att Linda försöker övertala henne att skaffa en massage-stav. Sådant behöver minsann inte hon, hennes och Peters sex är ju hur bra som helst. Eller i alla fall helt ok.Men så strax efter fisk/spa helgen lämnar Anki in en film som hon hittar i Peters jacka på framkallning och när hon hämtar ut bilderna har hon plötsligt, helt oväntat, bildbevis på att både Mats och Peter var otroga på fiskeresan. Anki bryter samman men Linda tvingar henne att ta sig samman och tillsammans drar de till Stockholms storstad för att börja ett nytt liv...
Jodå, vi har hört den förr. Men jag tyckte ändå den är läsbar. Mest för att Emma är bra på att skriva precis som man tänker. Och för att hon är så himla vardaglig. Det finns folk som inte gillar att läsa om vardag men jag tycker om det. Bäst på vardag tycker jag den irländska författaren Maeve Binchy är. Hennes tegelstens romaner läser jag på ett kick och de är aldrig (i alla fall väldigt sällan) sliskiga eller långtråkiga utan helt enkelt intressant skrivna om olika människors vardag.I Sverige tycker jag att Kajsa Ingemarsson är bäst på detta, har skrivit det tidigare här, att jag blev, trots fördomar, positivt överraskad av hennes böcker. Men Emma Hamberg får också klart godkänt. Extra roligt är det att hon driver med Jackie Collins böcker Hollywoodfruar och Chansen och som sagt, hon är bra på det där med ironi. Läs som tidsfördriv utan några förväntningar alltså.
Vindens skugga
Recenserad första gången 050804
Idag blir det boktips kan ni tro! Kan knappt bärga mig.
Som jag skrev har jag läst "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón och tro mig, ni vill inte missa denna bok!!! Den är magisk!!! Man är fast från första sidan. Inte så där som Da vinci koden eller så, nä, den här boken håller inte det tempot o ch den är inte alls så spännande.
Men den innehåller allt; Mystik, kärlek, böcker (ja, det är, i grunden, en bok om en bok), känslor...och det är så bra beskrivet. Man ÄR där, i Barcelona, på de dimmiga gatorna.
Boken handlar om Daniel Sempere vars pappa driver en bokhandel i Barcelona. När Daniel är 10 årtar hans pappa tar honom med till De bortglömda böckernas gravkammare där Daniel får adoptera boken Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax. Han läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av den mystiske författaren som nästan ingen känner till. Han börjar leta efter fler av författarens böcker bara för att upptäcka att de inte går att få tag på. Och när han börjar forska i vem Julián Carax var och vad som hände honom sker det plötsligt märkliga, skrämmande saker omrking honom.Utan att Daniel förstår det drar hans sökande efter Carax in både honom och alla i hans omgivning i en kedja av händelser där inget är vad det verkar. Lever Julián Carax? Vad hände med hans älskade Penelope? Vem är mannen som bränner alla Carax romaner? Och vem är och vad känner egentligen Daniel själv...?
Jag förstår att detta kanske inte låter som något fantastiskt men det är för att jag inte kan skriva som Zafón. Man känner inte bara med hans romanfigurer, man ÄR som sagt där. Man dras in i det och fast det blir obehagligt så vill man bara fortsätta för man måste veta.
Jag tycker inte detta är en bok för stranden. Den ska avnjutas (och då menar jag just avnjutas) i en miljö där man inte störs av omgivningen. Det är ingen solig och glad historia så gör en kopp te, kryp upp i soffan och förbered dig på en riktig läsupplevelse.
Idag blir det boktips kan ni tro! Kan knappt bärga mig.
Som jag skrev har jag läst "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón och tro mig, ni vill inte missa denna bok!!! Den är magisk!!! Man är fast från första sidan. Inte så där som Da vinci koden eller så, nä, den här boken håller inte det tempot o ch den är inte alls så spännande.
Men den innehåller allt; Mystik, kärlek, böcker (ja, det är, i grunden, en bok om en bok), känslor...och det är så bra beskrivet. Man ÄR där, i Barcelona, på de dimmiga gatorna.
Boken handlar om Daniel Sempere vars pappa driver en bokhandel i Barcelona. När Daniel är 10 årtar hans pappa tar honom med till De bortglömda böckernas gravkammare där Daniel får adoptera boken Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax. Han läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av den mystiske författaren som nästan ingen känner till. Han börjar leta efter fler av författarens böcker bara för att upptäcka att de inte går att få tag på. Och när han börjar forska i vem Julián Carax var och vad som hände honom sker det plötsligt märkliga, skrämmande saker omrking honom.Utan att Daniel förstår det drar hans sökande efter Carax in både honom och alla i hans omgivning i en kedja av händelser där inget är vad det verkar. Lever Julián Carax? Vad hände med hans älskade Penelope? Vem är mannen som bränner alla Carax romaner? Och vem är och vad känner egentligen Daniel själv...?
Jag förstår att detta kanske inte låter som något fantastiskt men det är för att jag inte kan skriva som Zafón. Man känner inte bara med hans romanfigurer, man ÄR som sagt där. Man dras in i det och fast det blir obehagligt så vill man bara fortsätta för man måste veta.
Jag tycker inte detta är en bok för stranden. Den ska avnjutas (och då menar jag just avnjutas) i en miljö där man inte störs av omgivningen. Det är ingen solig och glad historia så gör en kopp te, kryp upp i soffan och förbered dig på en riktig läsupplevelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)